Att jag tycker att hösten är en härlig årstid har du kanske sett i mina tidigare inlägg? Jag skulle kunna kopiera det jag skrev för ett år sedan för jag tycker fortfarande att det är härligt när trädgården kommer till vila, när jag hittar svamp i skogen och får promenera i frisk höstluft. Att det är mysigt att plocka fram ljusstakar och tända levande ljus. Att ha tid för inomhusjobb, som tillverkning av salvor och läppbalsam, skriva nya yogaprogram och broschyrer.
I skrivande stund är yogaprogrammet färdigt för höstterminens period 2 som pågår från 6 november till och med 15 december. Helgen innan perioden kör igång blir det återigen en helg med Yin Yoga (4-5 november).
Mellan period 1 och 2 blir det ett uppehåll för yogagrupperna på tre veckor – vilket är ovanligt länge. Då händer det nämligen spännande saker…! Då ska jag ta ett första steg för att se om flera drömmar kan förverkligas. Drömmar om att jobba tillsammans med min syster Dunja. Drömmar om att jobba utomlands i ett varmare land (t ex Spanien) några veckor om året. Drömmar om att kunna erbjuda yoga, massage, föreläsningar, frigörande dans, kreativa workshops…
Blir du nyfiken? I så fall kanske du vill se broschyren som vi håller på med?
Visst är det härligt med Spanien… men lika härligt är det att upptäcka närmiljöns hemligheter. Olikheter och kontraster är väl det som gör livet spännande – och balanserat.
Jag känner ofta tacksamhet för att skogen finns i min närmiljö. Jag har nog alltid älskat att vistas i olika skogar, ända sedan barndomen. På sätt och vis har det här året gått i skogens tecken, för min del.
Det började med att jag fick boken ”Trädens hemliga liv” (av Peter Wohlleben) i present. En fascinerande bok som verkligen gör att man går ut i naturen med helt nya kunskaper och ögon. Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen och känner till allt om träden. Men att träden har känslor och minnen var i alla fall nytt för mig.
Mer och mer förstår jag varför det känns så välgörande att vistas i skogen. Inte bara att det är bra träning för kroppen att gå på oregelbundet och mjukt underlag utan det är något med stillheten (blåser alltid mindre i skogen än på vägen) och lugnet. Luften känns faktiskt annorlunda, jämfört med luften utanför skogen. Det blir inte sämre av möjligheten att få se djurliv och svampliv.
Under en härligt lång skogspromenad satt jag och väninnan på varsin stubbe och njöt av matsäcken. Vilken enkel macka som helst smakar alltid ljuvligt god i skogen! För att inte prata om kaffet. Än en gång insåg vi hur lyckligt lottade vi är… och tänkte att kanske fler än vi är intresserade av att uppleva samma sak? Vi fantiserade om att vara guider för stadsmänniskor som är rädda för att ge sig ut i okänd skog där det kanske finns både björn och varg. Eller turister som inte vet vart stigarna leder. Eller för den delen Gästrikebor som inte har sett hur fint det kan vara i ”våran” skog.
I slutet av augusti var vi på en minisemester till Omberg vid Vätterns östra strand. Varierande och storslaget landskap som verkligen hade imponerande skogar. Vi vandrade bland jätteekar i ekoparken, genom lummiga bokskogar och trolska granskogar. Från Ombergs högsta punkt, Hjässan, hade vi fantastisk utsikt över både land och hav. Ja, Vättern kändes mer som ett hav än en sjö.
I helgen var jag på ett evenemang som Bergs Kvarncafé ordnat. Har du varit dit på sistone? Ett jättetrevligt ställe i Torsåker (nära Rv 68, bara 10 minuters bilfärd från Storvik). På sommaren har caféet öppet flera dagar i veckan och har massor av underbara, hembakade, kakor. Dessutom ordnas många olika evenemang, hela året.
I lördags fick Kvarncaféet besök från Värmland av Maria Westerberg, Vildhjärta. Så här stod det i inbjudan:
” På de slingriga stigarna finner jag rötter och grenar som vill följa med hem och låta sig omformas till lustiga och rörande träfigurer, var och en med en egen krokvuxna berättelse. Pinnarna följer med till kvarnen tillsammans med min man Johannes Söderqvist som framför en och annan trudelutt. Jag täljer och förtäljer om när gränser mellan yrke och liv, dröm och verklighet, människa och natur inte längre är så tydliga ”.
Vilken underbart inspirerande människa som gått sin egen väg, trotsat negativa röster och följt sin kärlek till skogen. Jag köpte båda hennes böcker som är fulla av vackra fotografier på hennes ”pinnar” med kloka och underfundiga texter. Vilken glädje att ha fått höra henne berätta (på ljuvlig värmländska!) och efteråt bläddra i böckerna!
Till sist – på skogstemat – lägger jag en länk till en kort film (drygt 1 minut). Den handlar om japanernas ”skogs-bad” som bevisligen ger bättre hälsa. Att bara umgås mera med träd, inget joggande eller annan träning, gör att vi får ett starkare immunförsvar. Filmen ger svar på varför. Intressant, eller hur?
Sidan är på engelska och för att se filmen skrollar du ner på sidan, förbi texten.